Innebandyns historia

floorball

Innebandyns historia har många intressanta drag. Troligen har ingen sport tidigare expanderat så fort i Sverige och innebandy är dessutom en av de få sporter som vi har exporterat.

Innebandyn har haft en explosiv utveckling och är nu vår näst mest utövade lagsport efter fotboll. I början av 1980-talet hade innebandyn endast ett fåtal licensierade spelare. Drygt trettio år senare, år 2012 hade antalet växt till nästan 120 000.

Är innebandy en svensk sport?
På 1960-talet lanserades i USA floorhockey, ett spel med hockeyklubbor i plast och plastpuckar. Dessutom experimenterade man med böjda klubbor och den idag så typiska ihåliga plastbollen. Enligt en ofta berättad historia ska några svenska studenter under en semsterresa i Amsterdam 1968 ha sett de böjda plastklubborna i ett skyltfönster och köpt med sig en uppsättning hem och börjat spela.

Sedan spred sig sporten snabbt vidare och snart började flera svenska företag att tillverka egna modeller. Av någon anledning fick aldrig de raka klubborna någon större popularitet i hockeylandet Sverige, det var istället den bandyklubbliknande varianten som slog igenom  och som av naturliga skäl gav namnet till den nya sporten – innebandy.

Sveriges första innebandyklubb blev Sala IBK, som bildades 1979. Andra lag var Fagersta och Mariestad. Varför just de orterna var först har det spekulerats om, men en trolig förklaring är att där saknades konkurrens från andra stora vintersporter som ishockey, handboll och bandy.

Hur kunde innebandyn bli stor så snabbt?

Innebandyns framväxt påminner i stora drag om det svenska musikundret. En mycket stor betydelse för innebandyns tillkomst och expansion var landets välfärdsinstitutioner. Våra skolor, fritidsgårdar och kommunala sportanläggningar gjorde att barn och ungdomar kunde bedriva spontanidrott inomhus och därför spela och träna så mycket de ville.